ravencorpse

Sitter här hemma hos mig. Jag är nervös, och orolig. Orolig för hur det kommer gå imorn. Imorn avgörs det om vem som får ensamvårdnad om mig och min bror. Min bror är helt galen på att han vill följa med till rättegången. Jag vill inte. Jag vet att går jag in där, och sen går utt när allt är färdigt. Kommer jag vara så jävla förstörd inom mig. För då kommer jag se han. Han som är den skyldige till mitt dåliga må ende. Jag klarar inte av att se han, mår dåligt bara när han går förbi mig, skriver till mig och som värst, när jag hör hans röst. Den rösten som har manipulerat mig och fått mig att bli en marionet som dras av hans trådar. Som fått mig att göra allt han vill. Den rösten som har kränkt mig flera gånger. Som har skällt ut mig så himla många gånger. Jag klarar inte av att han finns. Att veta att han finns där ute. Varje gång jag ser han så vet jag inte vad han kan göra. Mina tankar leker med mig om vad som kan hända. Jag vill inte ha detta i mitt liv. Så jag sitter med hoppet om att allt kommer gå åt det hålet som jag vill