Death Before Dishonor
Bussen idag var försenad som vanligt. Han som körde visste fan inte ens vilken buss han körde. Han fråga mig (bara för jag var den första som gick på) Vilken buss det var och vart den skulle. Så det var precis så jag kom med min buss.
Skolan idag var full av retards, vart man en kolla så var det fullt av dom O_O Skit läskigt asså.
Sen drog jag tidigare från skolan bara för att jag fick sån jävla huvudvärk. Hade bara lust att spy rakt ut, så nu sitter jag hemma med feber.
Så väntar jag på mat och se hur resten av dagen slutar xP
Kram
Pain
Sitter och lyssnar på Three Day Grace - Pain, och känner mig mislyckad.
Känns som jag har förstört hela denna dagen, känns som det är mitt fel att folk mår dåligt.
Börja dagen med att skäma ut mig själv inför Bbys familj. Spilde ut vatten över en flanesduk, sen glömer jag bby mobil nästan och hennes plånbok. Känns som jag har förstört hela den här dagen. Känner mig så jävla patetisk.
Det känns som jag inte duger till något alls.
Soc var hemma hos mamma igår och prata. Jag var ju där för ett tag sen och sen har ju allt löst sig så vi har inte behövt åka till dom. Men dom tror oss inte. Och trodde dom inte på mamma igår så kan det vara risk för att dom kommer och hämtar mig. sen har ju min lillebror blivit tvungen att börja på Stöpenskolan. Och jag vet att allt kommer bara gå åt helvete då. Känns som allt är mitt fel. Känns som jag är bara ivägen och förstör för alla andra när jag mår dåligt.
Jag vill inte må dåligt, jag vill bara att allt ska bli bra. Orkar inte må dåligt, jag VILL INTE må dåligt. Jag står itne ut att må dåligt längre. Förstör börjar jag må bättre och allt löser sig, men sen kommer alltid något ivägen och gör så jag mår dåligt igen. Jag orkar itne det.Vem är jag enns? JAg vet inte det, och det känns förjävligt. Varför finns jag ens? Vad är meningen med mitt liv ens?
JAg vet inte, och tror inte någon vet det ens. För om jag itne vet det, vem vet det då?
Känns som jag har förstört hela denna dagen, känns som det är mitt fel att folk mår dåligt.
Börja dagen med att skäma ut mig själv inför Bbys familj. Spilde ut vatten över en flanesduk, sen glömer jag bby mobil nästan och hennes plånbok. Känns som jag har förstört hela den här dagen. Känner mig så jävla patetisk.
Det känns som jag inte duger till något alls.
Soc var hemma hos mamma igår och prata. Jag var ju där för ett tag sen och sen har ju allt löst sig så vi har inte behövt åka till dom. Men dom tror oss inte. Och trodde dom inte på mamma igår så kan det vara risk för att dom kommer och hämtar mig. sen har ju min lillebror blivit tvungen att börja på Stöpenskolan. Och jag vet att allt kommer bara gå åt helvete då. Känns som allt är mitt fel. Känns som jag är bara ivägen och förstör för alla andra när jag mår dåligt.
Jag vill inte må dåligt, jag vill bara att allt ska bli bra. Orkar inte må dåligt, jag VILL INTE må dåligt. Jag står itne ut att må dåligt längre. Förstör börjar jag må bättre och allt löser sig, men sen kommer alltid något ivägen och gör så jag mår dåligt igen. Jag orkar itne det.Vem är jag enns? JAg vet inte det, och det känns förjävligt. Varför finns jag ens? Vad är meningen med mitt liv ens?
JAg vet inte, och tror inte någon vet det ens. För om jag itne vet det, vem vet det då?
